Sju sätt att disciplinera effektivt
Låt oss börja med de sju stora effektiva metoderna – de mest effektiva, snällaste och mest positiva disciplineringsteknikerna som finns. Det är dessa som du bör använda. Här är de i alfabetisk ordning (så att du inte tror att jag rangordnar dem efter förtjänst):
- Utbildning
- uttrycka missnöje
- ha en liten diskussion
- ignorera
- avskiljning och ersättning
- time-outs (även kallat ”tanketid”)
- varningar
Utbildning
Utbildning är en disciplineringsteknik, och jag talar inte om den normala användningen av disciplin som ett pedagogiskt verktyg. Jag menar att använda uppfostran som en direkt konsekvens av dåligt uppförande. Utbildning är en möjlighet att flytta ditt barn till eftertänksamhet från sin normala hållning som tanklös.
I många fall grundar sig ett barns dåliga uppförande på okunskap. Rasistiska förolämpningar eller fysiskt riskfyllt beteende (som att röka och köra för fort) kan ofta korrigeras lättare och effektivare genom ett specifikt pedagogiskt svar än genom andra former av disciplinering (som att skälla ut eller att sätta upp regler).
Ett barn som ertappas med att dricka för mycket ett par gånger skulle kunna tas med till ett AA-möte för att med egna ögon få se alkoholens härjningar. Ett barn som deltar i rasistiskt beteende skulle kunna visas filmen Schindler’s List, tas med på en föreläsning om Martin Luther King eller, ännu bättre, hela familjen skulle kunna engagera sig i samhällsaktiviteter där barnet kan träffa och bli vänligt inställt till människor från olika rasgrupper.
Utbildning handlar inte om att föreläsa, och eftersom ditt barn kanske inte är öppet för att höra sanningen från dig, kan en pedagogisk konsekvens bäst åläggas av en annan vuxen som barnet respekterar.
Det är en bra idé!
Naturliga konsekvenser är också pedagogiska möjligheter. Kompromissa inte med säkerheten, men låt ditt barn inom dessa gränser lära sig genom erfarenhet konsekvenserna av sina handlingar.
Uttrycka missnöje
Det kanske enklaste och mest effektiva sättet att förändra ett barns beteende är att låta henne veta att du ogillar det. Ange dina invändningar tydligt och motivera dem. ”Judy, jag tycker inte om när du slår din syster. Det är grymt och tanklöst, och jag vill att mina barn ska vara snälla och medkännande.” När ditt barn hör din besvikelse eller ditt ogillande kan det hända att det skärper sig. Ditt barn behöver ditt godkännande. Fröken Judy kommer att höra din ilska och bestämma sig för att ändra sig.
Missnöje fungerar när det uttalas tydligt – en gång. Gnäll inte, gnid in det, fortsätt eller behåll ditt ogillande som ett agg. Vad händer om du inte kan släppa det? Det är en fråga mellan dig och dig. Ta inte upp det igen (och då menar jag dig)! Barn kan höra ett klagomål eller ogillande en gång – mer än en gång raderar budskapet från deras små hjärnor och stänger deras öron hårdare än Joakims plånbok.
Ditt ogillande måste uttryckas med övertygelse och passion, men utan raseri. Var inte mesig eller bossig:
- Mycket mesiga föräldrar tenderar att känna av ogillandet, men uttrycker det så milt och försiktigt att ingen effekt registreras. Här är ett exempel: ”Älskling, snälla, dra inte i Muffys svans, kära du. Jag hatar verkligen när du gör det, det är inte särskilt snällt att göra, sötnos, och du vill väl vara en snäll liten pojke? Älskling? Snälla, sluta för mamma, kära du. Mamma börjar bli lite upprörd och orolig” och så vidare.
- Bossiga föräldrar tenderar att gå så hårt fram med sitt ogillande att de skrämmer, eller får sitt barn att känna sig som ett personligt misslyckande eller som ett smutsigt ruttet avskum. Se till att ditt ogillande förmedlar budskapet att det är beteendet du inte gillar, inte barnet.
Lämna ett svar